I kronlogisk ordning:
6 juni, Nationaldag i Sverige. Helgdag sedan tre år tillbaka. Vad i helvete ska vi med en nationaldag till? För det första, för tre år sedan var det få, om ens någon som visste varför vi firade “Svenska flaggans dag”. Idag är det kanske några flera efter en massiv upplysnings/propaganda-kampanj från näringsliv och staten som vill att vi ska vara stolta svenskar som firar vårat land. Det handlar tydligen om Gustav Vasa på ett eller annat vis, vad jag förstått. Men vad ska vi vara stolta över?
Jag kan vara stolt över Sverige för att vi trots allt, och än så länge, har ett av världens bästa sociala skyddsnät, allmän semester och dagisplatser och hyresrätter. Ett system som en gång i tiden kallades för “folkhemmet”. Ett system som den “framtidsvänliga” (eg. pengatörstande) högern som bäst är i färd med att nedmontera. Detta med hjälp av argument som att det är “omodernt” och med skrämselpropaganda om att det är så hemskt i skolan, i vården, i äldreomsorgen och så vidare. Så då är det lika bra att vi privatiserar hela rasket för det löser ju alla problem. När vi ändå är igång privatiserar vi SJ, Apoteket och Systembolaget också. Varför då?
För att det ska vara en fri marknad säger Fredrik Reinfeldt, vilket i detta fall innebär att företag ska tjäna pengar på att vi alla behöver ha vård, skola och omsorg samt att vi alla behöver resa med tåg och köpa medicin. Dessa intressen ska alltså konkurrensutsättas vilket leder till högre levnadskostnader, eftersom företagen vill tjäna pengar och de som är i allra högst behov av tex vård, men inte har råd att betala för sig kommer inte få lika bra vård som den som har råd att betala. Vad ska det här vara bra för? Ge mig ett ärligt svar.
Samtidigt så får vi en massa pengar i statskassan så vi kan skriva av våra skulder, HURRA! Och dessutom så har vi ju råd att sänka skatten. En sänkt skatt innebär mindre intäkter för staten i framtiden och i sin tur att man kommer få göra ytterligare såkallade “besparingar” (läs: försämringar) inom det offentliga.
Faktum är att jag skäms över Sverige, om man nu kan skämmas över något sådant abstrakt som ett namn på en plats inringat av tänkta gränser. Jag skäms för våra asyl-lagar, våra stridande soldater i Afghanistan, för att vi har ett parti med religiös värdegrund i riksdagen, för att vi inte tillåter killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer innefattas av samma lagstiftning som killar som gillar tjejer och tjejer som gillar killar.
Jag skäms över att många “svenskar” verkar tro att vi som är världsledande inom jämställdhet och miljötänk (är vi i huvudtaget det?) inte behöver anstränga oss mera förrens resten av världen har kommit ifatt, för att vi tycker att vi är så jävla moderna och civiliserade. Jag skäms för att vårat stora fackförbund LO försöker locka ungdomar med “gissa drinken”-tävlingar på Hultsfredsfestivalen, för att 75 miljoner djur dör varje år i Sverige för att vi inte har förstått att djur också känner smärta, för att det i huvudtaget finns något sådant som “andra generationens invandrare”. Om jag erkände Sverige som min nation så skulle jag skämmas över allt detta och lite till.
Men vet du vad, fuck nationer! Vad ska vi ha dem till?
Jag skäms också för att det på Sveriges nationaldag marscherar nästan 1000 nazister i centrala Stockholm. Riktiga nazister, inte ett gäng förvirrade tonåringar. Nazister som på ett eller annat sätt lever med en världsbild fylld av hat mot judar, araber, alla som inte är “arier”, mot homosexuella, mot sk “kommunister” (samlingsnamn för alla på vänsterkanten), mot handikappade, mot fackföreningar, mot staten, mot demokratin som sådan och mot alla som inte är med dem. En verkligt farlig grupp människor som inte drar sig för att med våld och hot kämpa för att avskaffa demokratin och göra sig av med alla som inte hyser samma åsikt, hudfärg eller sexuell läggning som dem själva.
Dem om några är en skam för Sverige, med sin fanatism och trångsynhet. Men det är inte dem jag skäms mest över. Jag skäms när jag upplever hur det enda motståndet som nazisterna möter är ett 1000-tal ungdomar, i media kallade “vänsterextremister”, och ett hundratal andra anti-nazister med plakat. För så ser det ut längs deras marschväg i år 2008. På ena sidan nazisternas led: tusentalet aktivister, mestadels ungdomar, som gör allt för att förlöjliga marschen. Slagord samt kastade knallskott och bengaler inkluderat. På andra sidan leden står ett hundratal mestadels äldre medborgare med plakat mot nazismen.
SAFT – Stockholms Antifascistiska Tanter slöt upp i årets ickevålds-aktion mot nazistmarschen i Stockholm, som arrangerades av STOPPA NAZISMEN – aktivt ickevåld (SNAIV).
Aktionen samlade ett drygt 50-tal personer i olika åldrar. Deltagarna höll bland annat upp minnestavlor över det 20-tal personer som mördats av nazister i Sverige sedan 80-talet.
- Yelah
Jag går med den skaran som media vill framställa som våldsverkare och “extremvänster”. Jag skulle vilja se dem specificera vad de menar med extremvänster någon gång. Vi är ett blandat gäng, organiserade och oorganiserade. Från ett brett spektrum av organisationer och nätverk. Våran gemensamma nämnare är att vi tar avstånd från nazismen och aktivt försöker motarbeta den. Vårat avståndstagande från nazismen gör oss alltså till extremister.
Min dröm är när nazisterna ska hålla sin “Folkets Marsch” på nationaldagen så samlas inte tusen “extremister” och hundratalet anti-rasister. Den dagen samlas vi i 10 000-tal. Hur många i Sverige är emot nazismen? Jag chansar på det stora flertalet. Varför är vi då så få?
Att skrika fula ord och kasta flaskor, ägg och knallskott på nazisterna är inte den bästa kampmetoden jag kan komma på, men så länge vi inte är flera så kommer det se ut så. Så länge flertalet inte bryr sig om att nazisterna marscherar igen så kommer vi, som faktiskt bryr oss göra det yttersta för att stoppa deras marsch.
Folkets Marsch är nazisternas stolthet, det är deras försök att visa upp en stolt och enad rörelse. Det är en rekryteringsbas och ett tillfälle där tidigare “nationella” blir “nazister”.
“Ja men är det så farligt då? Låt dem demonstrera, det är deras demokratiska rätt!”
Nazism är farligt, det hävdar jag bestämt. Att en gruppering har demokratisk rätt att demonstrera betyder inte att vi måste acceptera dem på våra gator och torg. Jag vill inte att staten ska förbjuda dem att demonstrera på grund av att de är nazister, det vore totalitärt och odemokratiskt. Däremot vill jag att vi alla som inte tycker att nazismen är helt okej är där och visar det. Och är man 30 000 kanske man kan göra det med plakat, då kanske man kan blockera deras marschväg. Men är man 1000 aktivister så får man nöja sig med att sabotera deras styrkeuppvisning så gott det går.
I år vill jag påstå att det gick ganska bra. Trots polisens massiva avspärrningar så lyckas vi häckla och förnedra nazisterna så till den milda grad att deras led ser fullkomligt odisciplinerat ut. Nazister från Svenska Motståndsrörelsen (SMR), en av initiativtagarna och en av de mest våldsinriktade grupperna är nära på att spåra ur och blir tillrättavisade av polisen vid flera tillfällen. Deras marsch som ska se snygg och prydlig ut ser ut som en cirkus. Trots att de riktlinjer som satts upp för marschen förordar en tyst manifestation utan slagord så klämmer Svenska Motståndsrörelsen ur sig hittar som “DÖDA DEM RÖDA!”, “VIT REVOULTION UTAN PARDON!” och “ADOLF HITLER!“. Något som säkerligen får fleralet av “svenska folket” att sympatisera med dem.
För hur mycket man än vill att det ska vara FOLKETS marsch så är man bara 1000 personer av nio miljoner svenskar. Likväl är 1000 personer för mycket för min smak.
Precis som föregående år är det Per Gudmondson från SvD av de stora borgerliga tidningarna som skriver bäst om marschen.
Citat:
“I årets demonstrationståg, från Karlaplan till Gärdet, gick omkring 800 personer, uppskattade en funktionär. Det säger en del om den blygsamma potentialen för en naziströrelse i det här landet. Nationaldag, strålande sol, helg, bussresor från hela landet, generalmönstring från både Nationalsocialistisk front, Svenska Motståndsrörelsen och Fria nationalister – ändå blir de inte fler än tusen.”
Samtidigt är det viktigt att vi förstår att anledningen till att de inte är mer än 800-1000 stycken som marscherar i år, det är ingen söndagspromenad direkt för nazisterna. Tack vare motdemonstranter och det polisuppbåd som krävs har det blivit mindre attraktivt och mer främmande att gå i marschen för gemene nazist och de som är nya i rörelsen. Jag läser på nazisternas forum nordisk.nu i en tråd som handlar om marschen. Flera av deltagarna skriver att de inte kommer gå med igen och några få att det var direkt otäckt att gå. Troligtvis är det flera som känner så än dem som vågar skriva det, nazisternas sidor och nyhetsorgan anstränger sig för att visa upp en glorifierad bild av rörelsen och de aktioner som genomförs. Man målar upp demonstrationer och torgmöten till fantastiska luftslott och för oss “från den andra sidan” är det med en förvånad förtjusning man läser de grovt förskönade rapporterna som brukar följa på “lyckade” aktioner. Vetskapen av att de ljuger så grovt om de aktioner som man själv bevittnat tyder på att andra aktioner inte heller var så fantastiska som de vill ge sken av.
En annan favorit är att klippa ihop lite videomaterial från de stora manifestationerna, ofta så klipper man på sånt sätt så att deltagarantalet framstår som större än de var och vid de tillfällen som motdemonstranternas talkörar hörs som tydligast ersätter man gärna ljudspåret med musik. SMR tycker om att använda musik som påminner om Sagan om Ringen.
Åter till Folkets March 2008. “Folket är här! Nassarna där!” vrålar motdemonstranterna när nazisterna marcherar förbi. “Skam för Sverige” är ett annat nytt slagord från aktivisterna. Vid ett tillfälle stoppar arrangörerna marschen och medens nazisterna får ta emot gliringar över att en marsch inte är en marsch om den inte rör på sig. SMR-aktivister talar om för polisen att om inte polisen stoppar “rödingarna” så kommer man upplösa Folkets Marsch och ta tag i problemet själv.
Det våran polis gör då är att lyda arrangörernas order och säcka 100 stycken motdemonstranter och hålla dessa i en timme. Själv förvånas jag över agerandet från polisens sida då man låter nazisterna sätta dagordningen. Borde man inte göra sin egen analys och låta högsta befäl ta besluten. Jag skulle gärna vilja höra polisens befäl förklara varför man lät nazisterna bestämma över polisens arbete på nationaldagen 2008.
När nazisterna tack vara massivt polisuppbåd lyckas nå Gärdet så väntar en två timmars folkfest utan dess like. Under gassande sol och utan tillgång till toalett står de stolta ariska krigarna där, omgivna av massvis med snutar. Jag kan inte påstå att jag avundades dem. Särskilt många nya människor från det omtalade “folket” lär de inte ha nått ut till, varken på Gärdet eller under deras marsch genom östra Stockholm vars gator dagen till ära till 99% frekventerades av anti-rasister. Och snutar.
När SMRs talare Magnus Söderman kliver upp på podiet och tar tag i megafonen syns det att han har kollat mycket på Hitlers tal. Han framstår som en rabiat galning, precis som sin idol. Han avslutar sitt tal enligt uppgift med att höja sin högra arm i något som inte är, men är förvillande likt den klassiska Hitler-hälsningen. För att komma runt diverse lagar har man knutit näven och ropar istället Hell Seger! Eftersom de hederliga och välkammade deltagarna i Folkets Marsch är så ordentliga av sig så svarar ett hundra tal med samma hälsning. I media framstår nazisterna precis som på 90-talet som en samling 90-tals skinnbulor. Folkets Marsch är ett fiasko.
“Den nationella rörelsen är inte splittrad”. Säger Söderman i sitt tal. “Det finns ingen splittring”.
Tji fick han. Snutarna plockar 114 nazister varav 20 hålls som skäligen misstänkta för hets mot folkgrupp. Jag läser på allehanda nationella forum, SMRs oseriösa framtoning och våldsanvändning under Folkets Marsch dissas. Många kräver att SMR inte ska få delta i nästföljande år. Man tar avstånd från Motståndsrörelsen och berättar i klara ordalag vad som hände under dagen. Splittringen tycks vara ett faktum.
SvDs Per Gudmundson skriver vidare:
Det blev en del bråk, och framför allt trafikstörningar, men på det stora hela klarade sig Östermalm fint. Dessutom spräckte Östermalmsborna en seglivad faktoid. I vänsterns historieskrivning odlar man ju teorin att nazismen var borgerlighetens reaktion på socialismens framväxt. Den tesen brukar drivas av samma människor som förtränger det andra ledet i begreppet nationalsocialism. Nu testades denna teori mot den bistra verklighet som utgörs av Sveriges med all sannolikhet mest borgerliga kvarter. Och nej, det regnade ingen konfetti över nazisterna, inga borgare stod och vinkade från sina våningar längs Karlavägen, och inga östermalmare anslöt till tåget såvitt man kunde se. Det var idel rynkade näsor. Man skulle kunna säga att borgerligheten på Östermalm tror mindre på svenskt motstånd och mer på Svenskt Tenn.
Och visst har han rätt. För om han har uppfattat borgare som en benämning på folk som bor på Östermalm så kan väl konstateras att borgarna inte kastade konfetti över nazisterna. Nej, borgarna var inte ens på Östermalm. De var ute på Skansen eller i Skärgården och firade nationaldagen, brydde sig i huvudtaget inte om att nazisterna skulle marschera på gatan där de bor. Nästa år hoppas jag att även borgarna möter oss vid nazisternas marschväg, om än bara med plakat. Men något säger mig att de inte kommer göra det, för de stora flertalet av dem känner inte de hårda vindar som blåser i Svenska samhället idag. De behöver inte känna sig hotade för sina åsikter eller sin hudfärg när de går på gatan.
Tvärt om, om man ska använda sig av en vidare mening av ordet borgarklass, så gagnas stora delar av borgarklassen, företagens och näringslivets gullegrisar av att nazisterna splittrar arbetarrörelsen. För nazisterna hatar socialister, de hatar arbetare från andra länder och de hatar fackföreningar. På så vis Per Gudmundson, så är nazisterna nyttiga för ett näringsliv som applåderar när fackföreningsrörelsen försvagas. Du vet mycket väl att vänsterns analys är sådan men du vill bara plocka billiga opinionspoäng bland dina läsare.
Gudmundson avslutar, efter att han blivit attackerad av en nazist ur marschen:
Attacken mot oss är över på mindre än en halv minut. Polisen har verkligen blivit bra på att kontrollera sådana här situationer. På bara några sekunder är de civilklädda framme med sina fjäderbatonger och kan fösa in nazisterna i fållan igen. Det är en god påminnelse om vilka det är som egentligen försvarar svenskarnas rättigheter.
Polisen var på plats i dag för att skydda nazisternas demonstration. Inte för att skydda dig Per. Om vi nöjer oss med att tro att polisen ska sköta allt så hade vi ju lika bra kunna struntat i att demonstrera över huvudtaget, eller hur? Polisen sköter inte allt, och ofta så sköter de saker dåligt. Polisen ska inte heller sköta allt. När nazister marscherar så är det folket, alla vi som inte tycker att nazismen är en okej ideologi som ska få möjlighet att växa obehindrat, som ska vara på plats och skydda våra egna rättigheter som medborgare, att få leva i Sverige oavsett om vi är vita, röda, svarta, gula eller gröna. Oavsett om vi gillar killar eller tjejer eller både och. Oavsett om vi är handikappade eller inte. Och oavsett om vi är borgare eller rödingar. Det kommer aldrig polisen göra.
Polisen hade utan våran inblandning låtit nazisterna ha sin marsch i fred, och låtit dem rekrytera nya till sina led och öka sin makt. Det gäller att du är där och kämpar emot dem Per, och det gäller att vi vänster-extremister är där och skriker och kastar knallskott. För sålänge borgarna på Östermalm inte bryr sig och så länge familjen Fredriksson ute i Täby firar nationaldagen när nazister tågar, så länge som media inte tar hotet på allvar och så länge liberala skribenter nöjer sig med att gilla Expo, så länge kommer det vara ett tusentals ungdomars lott att göra det yttersta för att kämpa mot nazisterna på en av deras största maktdemonstrationer.
Får nazisterna visa upp sig oemotsagda så ökar deras antal. Ponera att vi 1000 skulle nöja oss med att stå med plakat vid sidan om. Nazisterna skulle få visa upp sig från sin bästa sida, de skulle få ha sin stolta marsch. Media skulle inte skriva om motdemonstrationerna. Inte förens nazisterna är 5000 som marscherar skulle media ens skriva mycket om marschen. Och då är dem 5000 för många. Man kan inte tiga bort nazismen.
Andra bloggar om: anti-nazism, extremism, folkets marsch, hets mot folkgrupp, kamp, militantism, nationaldagen, nazister, radikalism, saft, smr, svd, antirasism, vänsterextremism, militant, sveriges nationaldag, per gudmundson, nationella, nationalism, anti-fascism, antifascism, salem, salem-marschen, våld, polisen, poliser, demonstration, demonstrationer, motstånd | Intressant?
2 kommentarer
måndag 16 juni, 2008 kl 13:57
jättebra och viktigt text. du borde fan skicka in den till någon tidning och få den puclicerad.
måndag 16 juni, 2008 kl 16:44
<3