Sitter och lyssnar på P1, ett program om Ultras och Casuals. Ganska intressant. En kille vägrar kolla på Bajenmatcher på krogen eller på TV eftersom han inte vill stödja ”den moderna fotbollen”. Ser bara de matcher som han kan se live.
Tidigare var det Kajsa Bergkvist som snackade om sin sport och var mest självgod.
Jag sitter och redigerar mina reprofoton av A’s tavlor som jag fotograferade då han hade vernissage på autonoma borgen söder om Stockholm. Tolkade bilder och ögonblick av I’s upplevelser vid Genuamötet 2001. Berättelser som genom oljefärgen doftar blod, våld, kamp, förnedring, polisens skratt och godtyckligt frihetsberövande. Carlo Giuliano dödad av italienska polisen. I’s egen häktesvistelse. Skickar bilderna med posten senare under dagen, neråt landet med posten.
Igår såg jag på min lägenhetskompis bilder från Pakistan, hon har just kommit hem. En dag hade de besökt en by långt ute på vischan, där hade man aldrig haft besök av västerlänningar förut. En äldre kvinna hade skrattat gott åt att hon hade fått plats inuti digitalkameran. ”Jag är ju så stor!” Hade hon skrattat. Deras liv var hårt och enkelt, rågbröd till frukost, lunch och kvällsmat. Eller ris med getfett i. Och sen jobbar man hela dagen, solen steker, 50 grader varmt. Familjen äger bara några koppar, en tillbringare, ett skåp, kläderna man bär och några mattor att sova på. Det är allt som finns i deras lerhus. Inget annat. Det slår mig att miljontals människor världen över, från väst till öst, lever precis så här. Att de har mycket gemensamt och att de troligen skulle kunna komma bra överrens om de bara kunde tala med varandra.
Sug på den ni, nationalistsvin.
Andra bloggar om: enkelt liv, genua 2001, genua, kajsa bergkvist, pakistan, globaliseringsrörelsen, antiglobaliseringsrörelsen, fotografi, konst, kultur, kulturkampanjen, vernissage, foto
