Jag hör på radio att en forskare och en journalist har grävt i gamla arkiv och upptäckt att Sverige hade koncentrationsläger under andra världskriget. Att Sverige slickade Hitlers stövlar under kriget visste vi ju redan, tillät tyskarna att köra tåg igenom landet osv, men det här är något nytt.
Journalisten själv liknar de läger som existerade med Guantanamo-basen: folk som hade bott flera år i Sverige kunde utan förvarning hämtas från sina hem eller jobb för att föras till läger. Detta sker helt godtyckligt, utan rättegång. Inte ens när fångarna efter obestämd tid släpps ut från lägret får de veta varför de ens blev inspärrade.
Från det att andra världskriget började fylldes svenska läger med i huvudsak invandrade anti-rasister, kommunister, socialister, anarkister och motståndsmän. Detta var i alla fall måltavlan, hur många som gjort sig skyldiga till att vara tex anti-rasist (hemska människor!) går osagt. Ingen rättegång föregick frihetsberövandet.
I radioinslaget är man noga med att berätta att Sverige under andra världskriget inte hade någon stark militär och att man därför var tvungen att stryka medhårs för att undvika att bli indragen i kriget. Dock så säger man vidare att man även i krigets slutskeende, då Tysklands nederlag var självklart, fortsatte att driva och fylla dessa läger. Någon inrikes politisk funktion måste de alltså ha fyllt.
På frågan om dessa nya rön bör debatteras och få sin plats i skolans läroböcker svarar en av de tillfrågade ett villkorligt kanske. Beroende på debattens följder och på lärarnas egna utbildning.
Självklart måste läroböckerna beskriva Sveriges handlande under WW2 ordentligt. Det är dags att man berättar om nazitågens omfattning, om lägren för oliktänkande, om rasbiologiska institutet, om tvångssterilisering och internering av “bråkiga kvinnor”, fattiga och kriminella, om de motiv som drev många av de svenskar som for till Finland för att slåss mot Sovjet (och för Nazityskland) och om att Svenska högerpolitiker i krigets början ville att Sverige skulle slås på Tysklands sida. Det finns många lik i garderoben, det här är bara ett fåtal. Givetvis gav man efter för Sovjet också, skickade hem baltiska flyktingar på sovjetiska order, flyktingar som sedan försvan till Gulag eller för gott.
Radion brusar vidare, senare pratar en reporter med Gorm från Sverigedemokraterna. Han erkänner att de ekonomiska frågorna, dvs hur mycket invandrare kostar samhället (enligt SDs egen statistik), bara är ett politiskt slagträ. Om invandringen var ett ekonomiskt tillskott för Sverige så skulle han ändå inte vilja ha dem här och han tror att flertalet av hans partikamrater är av samma åsikt. Rasister alltså.
Man kan lätt tro att historien om Sverige är linjär, att man på 1900-talet har genomgått en enbart positiv utveckling. Förutom då nazitågen som tilläts tuffa igenom landet. Flera upptäckter i stil med de svenska koncentrationslägrerna kan bidra till att problematisera den bilden. Jag hoppas att det kan hjälpa oss att förstå att demokratin måste återerövras av varje generation och att Svenska staten inte är på invånarnas sida alla gånger. Snarare tvärt om, beroende på vem man är.
Jag hoppas också att dessa upptäckter ska få oss att ifrågasätta och förstå att det vi lär oss i skolan inte är hela sanningen. Att det är överslätat i ett försök att glorifiera Sverige, Socialdemokratisk samhällsbygge och senare storföretagen och kapitalismen. Är det därför vi aldrig får läsa om de motsättningar som fanns i arbetarrörelsen i 1900-talets början? Att man på vissa håll inom rörelsen inte alls var nöjd över Saltsjöbadsavtalen. Att det inte var en fantastisk seger även om det beskrivs som grunden för den svenska modellen. Eller hur Arbetarrörelsen en gång började, hur man kämpade innan parlamentarismen. Den civila olydnaden, dåden, våldet, registren, hoten. Och statens så represalier.
Amalthea-dådet, att jag inte får höra talas om det förrens jag är 21 år fyllda. Då som en informationskampanj från SUF. Vem har bestämt att det inte var viktigt nog att berätta i skolans historieböcker? Jag läser om en ung kvinna som klagar på hennes universitetsutbildnings studielitteratur. Den ger gott om plats och sidor till vissa förtryck, rasismen, patriarkatet, diktaturen osv. Men klassförtrycket nämns bara som en anekdot.
Historia skrivs av segraren. I ett samhälle där staten tillåts existera oemotsagd och där pengar är det samma som makt så kommer samma parter skriva historien gång på gång. Jag önskar att jag gick på gymnasiet igen, då skulle jag vid varje tillfälle som ges gräva i andra historieböcker bortom läroplanen och göra arbeten om det som svenska skolan inte vill prata om.
Man behöver inte gå tillbaka till andra världskriget heller för att hitta hemskheter. Det räcker med att läsa dagstidningar. Här är några uppslag som berättar om det Sverige som vi lever i idag.
Migrationsminister Tomas Billström, rasistretoriker
Sjukhus för rika byggs
Polisen använder våld mot fackliga
Svenska folket, skyldiga till motsatsen bevisats
Storföretag utnyttjar desperata människor
Sverige skickar människor till säker död
Sverige skickar människor till tortyr
Det är en bild av det land vi lever i idag. Världens modernaste land.
Boken om svenska läger heter “Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga” och är skriven av Tobias Berglund och Niclas Sennerteg.
Andra bloggar om: koncentrationsläger, andra världskriget, guantanamo, internering, antirasister, anti-rasister, anti-rasism, kommunister, anarkister, motståndsmän, tyskland, nazi-tyskland, nazityskland, storsien, skolan, skolpolitik, historia, historielektion, arbetarrörelsen, saltsjöbadsavtalet, svenska modellen, suf, amalthea, tobias berglund, niclas sennerteg, Svenska koncentrationsläger i tredje rikets skugga
2 kommentarer
fredag 26 september, 2008 kl 11:52
Jaja, alla svenskar var nazister fram till -45 och hade stora porträtt av Hitler hängandes i finrummet som dammades varje dag till ”Die Fahne Hoch. Det har vi hört och det får vi höra hela tiden. Vad som är mindre känt är att nästan 1000 svenskar stred på de allierades sida jämfört med 200 för axelmakterna (källa: L, Westberg ”Svenskar i krig”). Lägger vi till de svenskar som stred i finska vinterkriget mot Ryssland (som då var allierat med Tyskland) blir det dessutom väldigt mycket mer.
tisdag 18 november, 2008 kl 18:02
Ifall man skulle kriga för Finlands sak mot sovjet var något som splittrade syndikalisterna i Sverige. Men det fanns del Spanienfrivilliga (Som slogs mot fascisten Franco) som åkte över till Finland.