Poesi

En flickvän läste en skrivarkurs. Jag gillade att läsa hennes kurskamraters texter och hitta fel i dem. Fast jag tröttnade rätt fort, jag vet inte om det berodde på att det var samma text hela tiden eller för att de blev bättre och det svårare att hitta fel. Fast poesin gav jag mig aldrig in på, har aldrig gillat poesi. Jag har gjort några försök.

Poesi är för mig när man tar en text och hackar sönder den och plockar upp några få ord för att sammanställa texten igen. Fattar ju vem som helst att det är dömt att misslyckas. En gång hamnade jag i en poesiverkstad, vi fick skriva några verb, adjektiv och sånt på papper. Sen blandades allas ord ner i en stor hatt och så drog man lite lappar och så hade man en dikt. Bara sådär. Fick mig att tappa tron på poesin ännu mer.

Enda anledningen till att jag fortfarande har någon respekt för poesi är för att min farmor en gång berättade att hon tyckte om att läsa poesi, speciellt arbetarpoesi. Men hon slutade när farfar dog. Han dog rätt tidigt, långt innan jag föddes. Jag vet inte varför hon slutade just då, men det är fint att tänka på. Att det slutade ha en mening när hon inte kunde dela sina känslor med någon längre.

Andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar

Under Horror Vacui, litteratur, minnen

Ett svar till “Poesi

  1. Hon slutade för att bollplanket försvann, lyssnaren!Det finns kylskåps poesi´ord som fastnar på dörren-magneter!Skulle passa dig!Kanske ett poesipuzzel-där alla bitarna´passar tillsammans??Kan inte göra fel och misslyckas!Du kan också ta en text´klippa sönder den helt´lägga ihop orden? MVH Gladiatan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s