I Love Bubbles

Bubble Shooter

Jag såg en vän satt och spelade Spindelharpan. Så jag tänkte vara schysst att ge henne ett gammalt beroende jag haft men blivit fri från. Bubble Shooter. Det hela började med att jag hade ett sjukt ointressant jobb med minimala utmaningar. Ja, om man inte såg det som en utmaning att försöka sälja in ett sjukt ointressanta föredrag om tekniska saker för stressade IT-chefer och VDs. Det fanns säkert någon på arbetsstället som tyckte det var utmanade, men de flesta kände att det var bra jävla trist och körde på sina inlärda repliker med monoton röst och hoppades på att de fick prata med en nyanställd IT-tekniker, som aldrig varit på ett trist föredrag förut och skulle nappa på erbjudandet. Eller någon sombörjat få ont om cash i fickan som ville ha en gratislunch. För mig hände det här kanske tio gånger under de månaderna jag jobbade där.

Vår utmaning bestod av att skjuta färgglada bollar på bollklasar och få dem försvinna. Man brukade hinna med två stycken omgångar på en vanlig arbetsdag. Det fanns inga levlar, bara ett evighetsspel som aldrig tog slut om man inte hade kopiösa mängder med tid.

När jag slutade på jobbet så slutade jag också med Bubble Shooter. Trodde jag. Först återgick jag till sajten och spelade lite, tillslut laddade jag hem spelet som nu fått levlar. Körde raskt igenom de första nio levlarna till jag kom till level 10. Jag spelade och spelade, men när man precis fått bort en färg och känner att det går bra så barkar det alltid åt helvete. Efter personlig förlust så klarade jag tillslut level tio och kände att det var dags att lägga av, ungefär samtidigt blev det något fel på spelet som låste sig så fort jag försökte lira level 11 så det var rätt enkelt. Fast jag har alltid haft spelet liggandes kvar på hårddisken.

Så nu när jag såg vännen sitta och spela spindelharpan-spel efter spindelharpa-spel så tänkte jag på mitt gamla Bubble Shooter. Helt bortglömd över hur den kan ta över människor. Nu sitter mina vänner och spelar level 10 i timtals, oförmögna att gå och sova. Jag hade glömt bort hur beroende framkallande det var. Förlåt.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Under arbete, Horror Vacui

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s