”Jag knullade bättre som luffare…”

Ramlade över ett klipp på YouTube som tar upp begreppet böghögar. När jag ung lekte vi Gandhi istället, en snarlik lek. Den går till så, att den som reser sig sist blir Gandhi och alla kastar sig över personen. Den som reser sig sist från den nya högen och inte varit Gandhi ännu blir det nu. Alla pekar, skriker Gandhi, jagar och bildar hög.

Böghögen är anarkistisk, den har inga regler. Böghögen är enkel, alla förstår principen och kan deltaga.

Gandhi kräver erfarenhet och iakttagelse, Gandhi är en lärdom om vad som händer små, taniga män från Indien, Gandhi har regler och rekommendationer, Gandhi kan ses som en installation över västvärldens imperialism mot tredje världen. Gandhi är död eftersom han inte slog tillbaka.

Gick på promenad förut, behövde posta två brev. Låg en dimma som plockade fram det bästa av den här staden. Gick ned till vattnet, men det fanns bara en blågrå duk. Gick inte se något vatten, eller himmel. Fanns ingen vind, allt som hördes var ljud från en fabrik på andra sidan. Gick runt lite, ägnade en timme åt dagdrömmande. Började längta efter te, så jag gick hem och bryggde en kopp. Tänker på en kommande bok av Micke Berg som ligger i tryck nu. ”Att bestämma över sin egen tid är den största friheten. Det är den enda riktiga friheten.” … ”Det är i upprepningen fördjupningen ligger. Inte i att göra nytt varje dag. Det är en förbannad myt.” Imorgon ska jag brygga en ny kopp te.

Jag har precis läst ut Factotum av Charles Bukowski, skulle kunna fylla en hel bok med utdrag och one-liners från denne man. Men jag nöjer med ett vardera. ”Jag knullade bättre som luffare än som slav under stämpeluret.” Och det är ju sant, för det svårt att knulla bra när ångesten över att du måste upp till jobbet snart maler runt i magen. Du knullar bäst när du är fri, och det är i upprepningen fördjupningen ligger.

”- Jag har gett er min tid. Det är allt jag har att ge – det är allt som någon människa har. Och för ynka en och en kvarts dollar i timmen.
– Kom ihåg att ni tiggde om det här jobbet. Ni sa att ert jobb var ert andra hem.
– . . . min tid, så ni kan bo ert stora hus på kullen och ha allt det som hör till. Om någon har förlorat någonting på den här affären, på det här arrangemanget . . . så är det jag som är förloraren. Förstår ni det?
– Det är bra, Chinanski.
– Bra?
– Ja. Bara gå.
Jag reste mig. Mantz var klädd i en konservativ brun kostym, vit skjorta, mörkröd slips. Jag försäkte ge det hela en snygg avslutning.
– Mantrz, jag vill ha min arbetslöshetsförsäkring. Jag vill inte se något krångel med det. Såna som ni försöker alltid lura en arbetare på hans rättigheter. Så ställ inte till med något krångel för mgi, för då kommer jag tillbaka för att träffa er igen.
– Ni ska få er försäkring. Se nu för helvete till att komma ut härifrån!
Jag såg för helvete till att komma ut därifrån.”

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Under Horror Vacui, litteratur

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s