Mardrömmar med longboarden

När jag steg upp och åt frukost lyssnade jag på P4 på ett program som handlade om småkakor. Det var gulligt att lyssna på hur två män och en kvinna pratade om hur mardrömmar och fulkakor borde få nya namn då de var riktigt goda att äta och pratade recept och tillbehör. Jag blev sugen på att baka småkakor, men inte äta dem för jag gillar inte kakor värst. Men jag tänkte det borde regna, för regn känns som bra bakväder.

Träffade en vän för att läsa någon bok tillsammans och lyssna på jazz. Fast jag glömde boken så vi spelade kort och Yatzy istället och tittade på en konstig film ackompanjerat till jazzmusiken. Jag har väldigt svårt för jazz, speciellt när hela orkestern bestämmer sig för att spela solo samtidigt. Mitt finaste jazzminne är en sommarnatt i Stockholm när jag efter en hård arbetsdag tar nattbussen in till stanför att åka med sista pendeltåget hem. Jag passerar stressgången som är tom på människor och en kvinna står vid en av pelarna och spelar sax. Långsamt och sorgligt, och jag önskade att jag hade tiden att stå kvar och lyssna men jag måste skynda mig förbi till tåget som stod redo på perrongen.

Jag tänkte gå, men min vän tyckte jag skulle prova att ta longboarden hem. Tar några trevande sparkar och rullar ut på den nylagda svarta asfalten. Det är nedförsbacke och det börjar rulla riktigt bra, däcken börjar vobbla och när jag kommer till ett fartgupp har dem bytt ut asfalten mot kullersten och jag tänker att detta kommer gå åt helvete men jag klarar mig fint. Farten tilltar snart igen och vid nästa fartgupp håller jag på att krocka med en taxi men hinner springa av brädan så incidenten aldrig hinner inträffa. Under hela färdens gång som består av nedförsbacke håller jag halvt om halvt på att krocka med trottoarkanter när vägen svänger nittio grader eller åka ut i människors trädgårdar eller krocka med fulla cyklister.

Jag ska inte klaga mer på människor som alltid verkar hoppa av longboarden när de kommer upp i fart, för jag förstår verkligen varför dem gör det. Det enda syftet longboarden har, för det är verkligen inte ett bra transportmedel, en liten uppförsbacke och du får jobba på som en myra, det är att glida sakta fram och se jävligt cool och laidback ut på brädan.

Då och då får jag SMS med vardagshändelser människor känner att de vill dela med sig av. Det är nog dem finaste SMS:en. Det kan vara någon som berättar att denne är ute och går planlöst på natten och tar tiominuter exponeringar med svartvit film. Eller att man just fått grannen att springa naken runt hyreshuset två gånger. Att man sitter på bussen och äter pistagenötter och en bebis bredvid vill smaka varav man talar om att ”Du har inte ens några tänder, det skulle inte funka.” Hur man står i ett publikhav och ser en snubbe dissa en tjej, som man backar upp och får höra att man är en hora vilken gör att man tänder till och skriker ”Vem fan kallar du hora!” samtidigt som tre människor håller fast tjejen som skriker och inte killen. Jag älskar sånna SMS.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Lämna en kommentar

Under Horror Vacui, minnen, musik

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s